onsdag 30 december 2015

Tematrio - Inför kommande år

Den här veckan blickar Lyrans tematrio fram mot det nya året. Hon uppmanar oss:

"Berätta om tre böcker du vill läsa nästa år eller om tre andra "löften" eller föresatser!"

1. Jag gillar verkligen läsutmaningar - de ger mig ingen som helst lässtress utan jag blir mest bara inspirerad. Så under 2016 kommer jag att försöka läsa hyllvärmare och det blir också en Boktolva (mer om detta senare). Dessutom kommer jag förstås att fortsätta pricka av beskrivningar i Läs en novell.

2. En föresats jag har under 2016 är som vanligt att försöka läsa så varierat som möjligt. Gärna många fler böcker på engelska (vet inte varför det blivit så mycket svenskt under 2015 för jag tycker lika mycket om att läsa på engelska som på svenska), dessutom gärna många fler böcker som kommer från den icke svensk- eller engelskspråkiga världen och gärna både nytt och gammalt och böcker som är tänkta för olika läsåldrar.

3. En annan föresats är att gå på många olika kulturella evenemang. Visserligen kommer jag iväg på kulturtanteri ganska ofta, men det finns ju så mycket intressanta föredrag, konstutställningar, filmer, teaterföreställningar och konserter att jag borde kunna roa mig med detta ännu oftare. Två konserter är faktiskt redan inbokade: Night of the Proms i Stockholm och en blueskonsert med Thorbjörn Risager här hemmavid.

Årets topp-tio läsupplevelser

Det blir många sammanställningar och listor såhär i slutet av året. En som jag absolut måste göra är den över årets starkaste läsupplevelser. Som vanligt tycker jag det är stört omöjligt att rangordna det jag läst, så utan inbördes ordning (och inte bara nyutgivna böcker) kommer här en topp-tio-lista för 2015:

Hilary Mantel, Giving up the Ghost
Majgull Axelsson, Jag heter inte Miriam
Donna Tartt, The Goldfinch
James Joyce, Ulysses
Stina Stoor, Bli som folk
Jonas Hassen Khemiri, Allt jag inte minns
Aris Fioretos, Mary
John Ajvide Lindqvist, Rörelsen : Den andra platsen
Olga Tokarczuk, Styr din plog över de dödas ben
Boris Pasternak, Doktor Zjivago

Vilka var dina favoriter under 2015?


tisdag 29 december 2015

Hjälp mig att välja bland hyllvärmarna

Det där med hyllvärmare är ett välkänt fenomen bland bokälskare - jag är ju så sugen på att läsa dem när jag står där i bokhandeln men sen blir de ändå stående i hyllan för att annat kommer emellan.

Nu tänkte jag utmana mig själv att under 2016 läsa åtminstone några av alla de böcker som blivit stående.

Jag har plockat ihop en lista på fyrtio av mina hyllvärmare (jo, det fanns några till, men inte så himla många ändå...). Det är en blandning av sådant som jag köpt ganska nyligen och bara inte hunnit fram till ännu och sådant som blivit stående i åratal. 

Mitt mål är i första skedet ganska blygsamt: att läsa 10 av de 40 titlarna. Men om det går bra tänker jag att jag ska höja målet efterhand.

Vilka av böckerna på min hyllvärmarlista tycker ni att jag ska prioritera? Vilka har ni läst och gillat, eller kanske läst och inte gillat?

Karin Alvtegen, En sannolik historia
Sara Beischer, Jag ska egentligen inte jobba här
Peter Carey, The True History of the Kelly Gang
Stewe Claeson, Pigan i Arras
Teju Cole, Open City
Wilkie Collins, The Woman in White
Stig Dagerman, Ormen
Don Delillo, Vitt brus
Kiran Desai, The Inheritance of Loss
Marguerite Duras, Sommarregn
George Eliot, Middlemarch
Günter Grass, Katt och råtta
Philip Hensher, The Mulberry Empire
Marie Hermanson, Värddjuret
Nick Hornby, High Fidelity
Gabriella Håkansson, Kättarnas tempel
Elfride Jelinek, The Piano Teacher
Edward P. Jones, The Known World
Mare Kandre, Aliide, Aliide
Nicole Krauss, Great House
Hari Kunzru, The Impressionist
Erlend Loe, Fvonk
Andrew Miller, Oxygen
David Mitchell, Number 9 Dream
Haruki Murakami, Fågeln som vrider upp världen
V.S. Naipaul, The Mystic Masseur
Elin Olofsson, Då tänker jag på Sigrid
Linda Sue Park, A Single Shard
Anne Rambach, Bombyx
Dorothy L. Sayers, Gaudy Night
Christina Schwarz, Drowning Ruth
Carol Shields, Mary Swann
Sara Stridsberg, Beckomberga: Ode till min familj
Susan Swan, The Wives of Bath
Colm Toíbín, The Blackwater Lightship
Birgitta Trotzig, En berättelse från kusten
Kjell Westö, Vådan av att vara Skrake
John Williams, Stoner
Jeanette Winterson, Written on the Body
Jeannette Winterson, Sexing the Cherry

___________________________________________________

Årets läsutmaningar

Jag gillar verkligen läsutmaningar. Inte för att jag egentligen behöver dem - jag läser många böcker vare sig jag blir utmanad eller inte - men utmaningar är ett kul sätt att bredda sin läsning och kanske hitta böcker som annars inte blivit lästa. Under 2015 har jag varit med i tre olika.

Precis som förra året har jag i år prickat av böcker på en lista i KAOS-utmaningen, den här gången med sin hemvist hos Sagan om sagorna. Utmaningen går ut på att man under året ska läsa och bocka av minst 20 titlar från en lista på totalt 35 beskrivningar. Jag tyckte faktiskt det var ovanligt svårt att hitta böcker som passade till beskrivningarna den här gången men lyckades i alla fall komma upp i de efterfrågade tjugo. Se min lista här

Den andra utmaningen jag varit med i är Boktolvan, ursprungligen uppfunnen av Linda på enligt O. Här ska man under året läsa böcker av tolv författare som man aldrig tidigare läst. Här kommer jag nog inte att nå hela vägen fram - jag läser just nu författare nummer elva och en till hinner jag väl inte med innan året är slut. Det här är riktigt bra utmaning, tycker jag, och jag kommer förmodligen att sikta på en ny boktolva även 2016. 

De här för mig tidigare olästa författarna blev alltså tack vare Boktolvan lästa under 2015:

Fred Vargas, Cirkeltecknaren
Fredrik Backman, En man som heter Ove
Peter May, Svarthuset och Lewismannen
Maria Lang, Mördaren ljuger inte ensam, Farligt att förtära och Inte flera mord!
Therese Bohman, Den andra kvinnan
Sabine Gruber, Mira och Irma
Alexis Ragougneau, Madonnan i Notre-Dame
Carol Rifka Brunt, Tell the Wolves I'm Home
Amanda Svensson, Hey Dolly
Nina Bouraoui, Kärlekens geografi
Ransom Riggs, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn (som jag läser just nu...)

Den tredje och sista läsutmaningen som jag ägnat mig åt under året är min egen Läs en novell. Den är inspirerad av KAOS-utmaningen och består precis som den av en lista med beskrivningar där man ska läsa och bocka av minst tjugo titlar. Skillnaden är att det här handlar om noveller. Utmaningen sträcker sig ända fram till juni 2016 så om du vill haka på under nästa år finns det fortfarande gott om tid att hinna läsa. Extra kul är att det känns som om många av de deltagande bloggarna (inklusive mig själv) verkligen har fått upp ögonen för novellen. 

Klicka här om du vill veta mer om Läs en novell och kanske själv vara med.

Nu har jag det roligaste av allt framför mig. Nämligen att fundera ut vilka utmaningar jag ska vara med i under 2016 och kanske börja så smått med att pussla ihop en nya Boktolva. 

______________________________________________________

måndag 28 december 2015

Läsåret 2015

Nu närmar sig slutet av 2015 och det är dags att sammanfatta året som gått. Ett ganska bra bokår har det ändå varit - ingen bokmässa tyvärr, men mycket annat roligt.

Den författare jag läste allra flest böcker av under året var Tove Jansson. Sju stycken blev det: Trollkarlens hatt, Det osynliga barnet, Pappan och havet, Sommarboken, Farlig midsommar, Kometen kommer och Trollvinter. 

Den bästa klassikern jag läste under 2015 var utan tvekan James Joyce Ulysses. Det tog mig lång tid - jag varvade med annat och läste ett kapitel i taget och på det viset tror jag att jag kunde njuta mer av läsningen.

Jag läste inte så många deckare under året men jag hittade en ny favorit i Peter Mays böcker om Isle of Lewis. Jag läste Svarthuset och Lewismannen och jag ser fram emot att läsa del tre, Lewispjäserna, under 2016.

Den roligaste boken under året var en gammal klassiker, nämligen Gusten Grodslukare av Ole Lund Kirkegaard, och den roligaste läsutmaningen var min egen Läs en novell - en utmaning där man ska pricka av beskrivningar av noveller på en lista. De roligaste och absolut festligaste händelsen var att vara med på Augustgalan.

Nu några kortisar:

Årets läskigaste bok: Färjan av Mats Strandberg
Årets mest gripande bok: Mary av Aris Fioretos
Årets mesta Depeche Mode-hyllning: Rörelsen av John Ajvide Lindqvist
Årets snyggaste bok: Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka av Andrea de la Barre de Nanteuil och Lovisa Burfitt
Årets novellsamling: Bli som folk av Stina Stoor
Årets självbiografiska bok: Giving up the Ghost av Hilary Mantel

Och till sist, årets största läsupplevelse. Jag tycker jag har läst många riktigt bra böcker under året men den som jag blev allra mest uppslukad av var ändå The Goldfinch av Donna Tartt.

Må också 2016 blir ett riktigt bra läsår.


____________________________________________________




onsdag 23 december 2015

Novellutlottningen avgjord

Det var riktigt kul att se så många noveller ni har hunnit med i utmaningen Läs en novell. Kanske blir det ännu fler under julledigheten - då hade i alla fall jag tänkt  komma igång med novellerna igen.

Tiden för att delta i utlottningen av en novellask från Novellix har nu också gått ut, och jag har med lottens hjälp kommit fram till en vinnare:

Camilla på Mitt bokintresse!

Det här juliga paketet dyker snart upp i din brevlåda

 (mejla mig din adress på ugglanoboken@telia.com).

God Jul och stort grattis!

_______________________________________________________

tisdag 22 december 2015

Muriel Barbery: Alvernas liv

Jag blev riktigt glad när jag såg att författaren till Smaken och Igelkottens elegans skulle ge ut en ny roman. Jag blev också glad när jag förstod att den här boken i alla fall till ämnet skulle skilja sig rejält från de två föregående, för även om jag är förtjust i vad Barbery skrivit tidigare tycker jag det är kul och modigt när en författare vågar byta spår. Men tyvärr blev Alvernas liv inte riktigt den läsupplevelse jag hoppats på - kanske hade jag helt enkelt för höga förväntningar.

Boken handlar om Clara och Maria, två föräldralösa flickor i tioårsåldern. Clara växer upp i Italien i en liten bergsby och Maria på landet i Bourgogne, men snart står det klart att det finns mystiska krafter som binder dem till varandra. Maria har en sällsam förbindelse till naturen och kan kommunicera med både växter och djur. Clara har en närmast övernaturlig musikalisk begåvning och får bilder och skeenden att framträda när hon spelar på sitt piano.

I en angränsande dimension till människovärlden finns ett rike som är befolkat av ett slags alver. Det är från den här världen som både ett mörkt hot och goda krafter kommer. Men det är Clara och Maria som tillsammans måste kämpa mot de ondskefulla varelser som hotar att ödelägga människovärlden.

Det som ställer till det för min läsning är faktiskt främst språket. Det dröjer länge innan jag hittar ett flyt i texten och jag får ibland läsa om meningarna flera gånger för att hänga med. Det gör förstås att jag får svårt att komma in i berättelsen, vilket är synd. För förutsättningarna för en riktigt storslagen berättelse finns ju där. Jag tycker speciellt mycket om hur det är konsten, naturen och harmonin som utgör de goda krafterna, och flickornas band till varandra och gåtan kring deras ursprung är något jag skulle vilja läsa mer om.

Så kanske ska jag ändå så småningom ge mig på nästa del - en fortsättning är nämligen utlovad.


Titel: Alvernas liv
Författare: Muriel Barbery
Översättare: Marianne Öjerskog i samarbete med
Maria Bodner Gröön och Magdalena Sörensen
Utgivningsår: 2015
Förlag: Sekwa
Antal sidor: 310

____________________________________________________________




måndag 21 december 2015

Tematrio - julklappstips i sista minuten

veckans tematrio vill Lyran att vi ska tipsa om julklappsböcker.

1. Mitt första tips är Skorstensjul av Mårten Sandén. Visserligen är boken tänkt som en adventsbok där man läser ett kapitel om dagen fram till jul, men det går säkert jättebra att läsa den i ett svep också. 

2. Mitt andra tips blir en kokbok: Mera vego: mat för hela familjen av Sara Ask och Lisa Bjärbo. Även om du som jag faktiskt äter kött, finns det all anledning att emellanåt bjuda på något vegetariskt. Här finns massor av spännande recept. Det finns också en uppföljare i Ännu mera vego

3. Tips nummer tre är kanske inte så originellt, men ett bokpaket med årets Nobelpristagare tycker jag alla borde få. Varför inte börja med Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Utlottning hos Bokentusiasten

Just nu pågår en spännande utlottning hos Bokentusiasten. I prispotten ligger en valfri bok från Bokus eller Adlibris till ett värde av max 200 kronor. Självklart vill jag ta chansen att vinna.

Utlottningen pågår till den 24/12 kl.12.

lördag 19 december 2015

Sjuka böcker...

... eller egentligen skönlitterära eller självbiografiska böcker för vuxna där olika sjukdomar står i fokus.

Detta ska jag och en kollega försöka sammanställa en lista över och sedan köpa in läsvärda titlar som vi saknar. Och vilka bättre att fråga om tips än er?

Har  ni några läsvärda titlar på temat sjukdomar att rekommendera? 

fredag 18 december 2015

Läs en novell: sammanställning och utlottning

Nu har vi snart kommit halvvägs i utmaningen Läs en novell, och jag tycker det hade varit kul att sammanställa lite vad ni läst sedan sist.

Själv har jag inte varit så flitig med novellerna på sistone, men jag har i alla fall läst Stina Stoors Augustnominerade novellsamling Bli som folkDen var precis hur bra som helst (!) och jag petade in novellen "Älskaren" på nr. 20: "Läs en novell med kärlekstema."

Vad har ni läst sedan sist? Fyll gärna på med länkar här i kommentarsfältet, så vi kan klicka oss runt, få tips och bli inspirerade till ännu mer novelläsning.

Jag kommer också att lotta ut en presentask med hemligt innehåll från Novellix bland er som är med i utmaningen och länkar till era inlägg (ni har till och med tisdag 22 december på er om ni vill vara med i utlottningen). 

__________________________________________________________



onsdag 16 december 2015

Ett första besök på Downton Abbey

Igår kväll tittade jag på det allra första avsnittet av Downton Abbey.

Ska du se allt från början igen? tänker kanske ni.

Nej, jag ska se allt från början för allra första gången.

Av någon anledning har det aldrig blivit av att jag följt serien och nu är jag glad för att jag har allt detta fantastiska framför mig.


måndag 14 december 2015

Läs en novell, eller flera

Den senaste tiden har jag varit fullt upptagen med att läsa in mig på de nominerade böckerna till Augustpriset och dessutom har jag skrivit klart min Masteruppsats i Biblioteks- och informationsvetenskap (ni anar inte så skönt det ska bli att slippa jobba och plugga samtidigt!).

Vad jag därför inte haft så mycket tid till är min utmaning Läs en novell. Den går ut på att pricka av noveller enligt beskrivningarna på en lista - för att klara utmaningen ska man läsa minst 20 av 40 möjliga noveller (klicka här för att läsa mer om utmaningen och kanske delta du också?).

Men bara för att jag har legat på latsidan betyder ju inte det att de andra deltagande bloggarna har gjort det... Här följer en lista med exempel på noveller som det lästs och skrivits om i utmaningen - en ganska trevlig blandning, eller hur?

Endast Eböcker: Ormblomman från Samaria av Håkan Nesser
Hanneles bokparadis: Guldbaggen av Edgar Allan Poe
Vadviläser: Tjänsteanden av Selma Lagerlöf
A ROOM OF MY OWN: Mormor gråter av Jonas Gardell
Sockerslott: Detected by the Camera av L.M. Montgomery
Det här har jag läst: Döden i floden av Agatha Christie
Kerstins bokblandning: Dödens ö av Catharina Kjellberg
Mest Lenas godsaker: Ulf gråter av Martina Montelius
Kajsas bokblogg: Ett vattentätt alibi av Agatha Christie
Läserskan: Ojura av Sina Stoor
Feministbiblioteket: massor av tips här!
En kattslavs dagbok: Miljonpundsedeln av Mark Twain
Klimakteriehäxan: Jumping Monkey Hill av Chimamanda Ngozi Adichie
På livets trassliga bastmatta:The Bride Roses av L.M. Montgomery
The owl and the pussycat: Den blå pelargonen av Agatha Christie
Mitt bokintresse: Sömnen av Haruki Murakami
Västmanländskans bokblogg: Spår i snön av Jonas Karlsson

Nu är jag väldigt sugen på att ta tag i novelläsningen igen.

_____________________________________________________________


söndag 13 december 2015

Bokbyte i bokcirkeln

I veckan som gick hade vi den sista bokcirkeln för terminen. Vi hade läst Julie Otsukas När kejsaren var gudomlig, en roman som handlar om den japanska befolkningen i Kalifornien som sattes i interneringsläger efter attacken vid Pearl Harbor. En bok med ganska få sidor men med ett stort och väl skildrat innehåll.

Över julen ska vi läsa Ann Heberleins bok Det var inte mitt fel: om konsten att ta ansvar, en bok som en ju kan ana kommer att leda till intressanta diskussioner.

Någon som läst?

Söndagens smakbit - Styr din plog över de dödas ben

Det är redan söndag och alltså dags för den som vill att dela med sig av en boklig smakbit hos Flukten fra virkeligheten

Min smakbit är hämtad ur Olga Tokarczuks roman Styr din plog över de dödas ben. Boken handlar om Janina Duszejko som bor i ett ensligt beläget hus på den polska landsbygden. Hon ägnar sig åt att titta till grannarnas hus som står tomma över vintern, i hemmet har hon på teven med väderleksrapporterna dagarna igenom och hennes största intresse är astrologi. Med andra ord är hon en intressant huvudperson. En dag påträffas en av grannarna död och Janina dras in i händelserna.

Smakbiten kommer från när Janina tar sig in i den avlidne grannens hus (som hon kallar för Storfot):

Väggarna i hallen försvann bakom travar av ojämnt huggna vedträn. Det kändes allt annat än ombonat, för att uttrycka det milt. Smutsigt och ostädat. Överallt trängde lukten av fukt, trä och jord fram - drypande och lystet. Väggarna inpyrda sedan åratal med tjocka lager av rök från den öppna spisen.
     Köksdörrens stod på glänt och jag såg med en gång Storfots kropp som låg på golvet. Knappt hade min blick nuddat vid den förrän den ryggade tillbaka. Det dröjde innan jag vågade se åt det hållet igen. Det var verkligen ingen vacker syn.
     Han låg i en egendomligt förvriden ställning, med händerna kring halsen som om han försökt att få loss den alltför stramt sittande skjortkragen. Jag gick långsamt närmare, som hypnotiserad. Såg de öppna ögonen som stirrade mot något under bordet. Det smutsiga linnet var sönderslitet i halsen. Det såg ut som om koppen utkämpat en strid mot sig själv och vunnit - förlorat. Jag blev stel av Fasa, blodet frös i mina ådror och jag kände hur det liksom drog sig tillbaka någonstans djupt ner i mitt innersta. Så sent som i går hade jag fortfarande sett den kroppen leva.

Än så länge är jag riktigt förtjust i boken och ser fram emot att fortsätta läsningen.

tisdag 8 december 2015

Astrid, Mio och Tegnérlunden

Jag har alltid tyckt mycket om Mio min Mio av Astrid Lindgren. Ni vet den om nioåriga Bo Vilhelm Olsson som är fosterbarn hos tant Edla och fabror Sixten på Upplandsgatan i Stockholm. Han verkar mest vara i vägen i sin fosterfamilj och sitter ofta på en bänk i Tegnérlunden och drömmer om hur det skulle vara att ha en riktig mamma och pappa.

En dag ber tant Lundin i fruktaffären honom  att posta ett brev åt henne. När han ska stoppa ner kortet i brevlådan börjar bokstäverna glöda och han ser att det är adresserat till Konungen i Landet i fjärran. Detta är början på äventyret där Bo Vilhelm blir Mio, får träffa sin fader konungen och möter den onda riddar Kato.

Under mitt Stockholmsbesök nyligen kom jag just till Tegnérlunden och fick se den fina statyn av Astrid Lindgren som står där:


I parken finns också en skylt i serien "Det litterära Stockholm", där man kan läsa det här utdraget ur Mio min Mio:

"Då började jag närapå gråta. Inte riktigt men närapå. Jag kände mig så ensam. Jag gick och satte mig på en bänk i Tegnérlunden. Där fanns inte en människa. Alla hade gått hem för att äta middag. Det var skumt i parken och det regnade lite. Men i husen runtomkring lyste det överallt.
... Jag fick för mig, att det satt barn tillsammans med sina pappor och mammor överallt där det lyste. Det var bara jag som satt här ute i mörkret. Ensam."



Ibland känns det som om Mio min Mio hamnar lite i skymundan för Astrid Lindgrens andra böcker som passar de lite större barnen, Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta. Men boken om Mio borde lyftas fram precis lika mycket. Landet i fjärran ger boken en fin sagostämning och kampen mellan ont och gott gör boken spännande. Dessutom tycker jag om hur berättelsen i sig skänker tröst åt en pojke som från början har det svårt. 


Titel: Mio min Mio
Författare: Astrid Lindgren
Utgivningsår: ursprungligen 1954, nuvarande utgåva från 2003
Förlag: Rabén Sjögren
Antal sidor:184

________________________________________________________

måndag 7 december 2015

KAOS-utmaningen 2015 avklarad

Nu är jag i hamn med att ha läst 20 av 35 böcker på listan som finns hos Sagan om sagorna. I förra årets kaosutmaning prickade jag faktiskt in alla böckerna på listan, men den här gången tycker jag det har varit lite klurigare... Jag känner mig nöjd med mina tjugo, och kanske kan jag bocka av någon mer innan året är slut.

Hur går det för er?

  1. Läs en bok med ett djur på omslaget. En man som heter Ove av Fredrik Backman 
  2. Läs en bok vari det inte finns någon telefon. Mannen som planterade träd av Jean Giono
  3. Läs en bok som utspelar sig under vintern. Silverpojken av Kristina Ohlsson
  4. Läs en bok vars författare var under 20 när hen skrev den. 
  5. Läs en bok av en författare med initialerna M.M. 
  6. Läs en bok om gudar. Alkemisten av Paulo Coelho
  7. Läs en bok som inte utspelar sig i Europa eller USA. 
  8. Läs en bok med en huvudperson som bloggar. 
  9. Läs en bok som har en hbtq-huvudperson. De andra kvinnan av Therese Bohman
  10. Läs en bok som kom ut 2011. 
  11. Läs en bok på ett annat språk än svenska. Giving Up the Ghost  av Hilary Mantel
  12. Läs en bok vars titel innehåller fler än sju ord. 
  13. Läs en bok vars titel består av endast ett adjektiv. 
  14. Läs en bok där nycklar spelar en stor roll. Skymningslandet av Marie Hermanson
  15. Läs en bok om någon som pratar med djur. The Jungle Book av Rudyard Kipling 
  16. Läs en bok vars omslag är till största del grått. Nätternas gräs av Patrick Modiano
  17. Läs en bok vars omslagsbild består av ett mönster. Mira och Irma av Sabine Gruber
  18. Läs en bok vars filmatisering du såg innan du visste att det fanns en bok.
  19. Läs en bok med ett pronomen i titeln. Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson
  20. Läs en bok som till viss del (eller helt) utspelar sig på internet. 
  21. Läs en bok med idrottsanknytning. 
  22. Läs en bok om att resa. Fallers stora kärlek av Thommie Bayer 
  23. Läs en bok inom en genre du vanligtvis inte läser. Den döende flickanav Peter Erik Du Rietz (steampunk)
  24. Läs en svensk ungdomsbok. Manifest för hopplösa av Åsa Asptjärn 
  25. Läs en bok med en flagga på omslaget. 
  26. Läs en bok om en skolklass. 
  27. Läs en bok med en hund i. We Were Liars av E. Lockhart
  28. Läs en bok som handlar om ett föräldralöst barn. Alvernas liv av Muriel Barbery
  29. Läs en bok som utspelar sig på en annan planet (månen är också godkänt). Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry
  30. Läs en novellsamling. Det osynliga barnet av Tove Jansson
  31. Läs en bok från ett för dig nytt förlag. 
  32. Läs en bok som utspelar sig i Malmö. Hey Dolly av Amanda Svensson
  33. Läs en bok du fått av någon annan. 
  34. Läs en bok på vers. 
  35. Läs en bok vars titel är en allitteration (det vill säga: alla ord börjar på samma bokstav. Till exempel: Mio, min Mio.) Polis, polis, potatismos av Sjöwall Wahlöö
______________________________________________________________

torsdag 3 december 2015

2 x August

I förra veckan gick som bekant Augustgalan av stapeln i Stockholm, och galans namn till trots kan man ju inte påstå att Strindberg på något sätt var i fokus då.

Men när jag ändå var i Stockholm passade jag på att titta närmre på två skulpturer av just denne August (som jag för övrigt är väldigt förtjust i). Den första skulpturen finns i Tegnérlunden nära Blå tornet som var Strindbergs sista hem och nu inhyser Strindbergsmuseet (ett besök här rekommenderas!). Det är Carl Eldh som har gjort den här faktiskt enorma (!) skulpturen av författaren - Strindberg är som titan som kämpar sig fram mot ljuset och sanningen medan han slåss mot sina egna demoner. På sockeln som är som en klippa finns inristat citat och bilder från olika Strindbergsverk. Skulpturen är verkligen ett "statement", och den skapades också som ett minnesmärke över den kanske mest framgångsrike författaren i Sverige.



Men en skulptur som jag tycker mycket bättre om, är den som står på Mosebacke på Söder. Här är det den unge Strindberg vi möter:


Också den här skulpturen är skapad av Carl Eldh och det är förstås ingen slump att den står just här på Mosebacke - inledningen på romanen Röda rummet utspelar sig i de här kvarteren:

"Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten, och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjöd ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren..."

Romanens Arvid Falk stod väl också ungefär här och såg ut över vattnet, även om utsikten då varken var så här modern eller så här novemberlik:



_______________________________________________________________

tisdag 1 december 2015

5 x Stockholmsbokhandlar + Cornelis

Under Stockholmsresan i förra veckan blev det förstås besök i några av stadens bokhandlar. Science Fiction Bokhandeln i Gamla stan har fin skyltning:


Adlibris har öppnat en fysisk butik - ljus och snygg inredning och internetpriser:


Hedengrens vid Stureplan gillar jag speciellt uggleskyltningen:


Akademibokhandeln skyltar med bokjulgranar:


Tyvärr var Söderbokhandeln stängd när jag tittade förbi - om jag hade missförstått öppettiderna eller om det var stängt pga. Augustprisboksmälla vet jag inte:


Så jag gick och sa hej till polaren Cornelis istället:




________________________________________________________________

måndag 30 november 2015

Kaffepaus a la Lennart


I veckan som gick lämnade ordkonstnären Lennart Hellsing oss. Jag tar en kaffepaus med hans Sjörövarbok och njuter av formuleringar som dessa:

"Kapten Stropp han for opp
Kapten Glam han for fram!
Kapten Glad for åstad
Kapten Bing for omkring!
Kapten Anders for åt fanders
Kapten Feg for iväg!
Kapten Skilla han for illa
Kapten Sääl han for väl!
Dansa in dansa ut
om du dansat föut!
Kapten Full for ikull
och låg kvar tussilull!"

söndag 29 november 2015

Söndagens smakbit: Alvernas liv

På bloggen Flukten fra virkeligheten kan man varje söndag läsa smakbitar från böcker som olika bokbloggare för tillfället läser. Idag tänkte jag vara med och bjuda på några rader ur Muriel Barberys Alvernas liv.

Boken handlar om två flickor som båda är hittebarn och båda har närmast övernaturliga förmågor. Maria har ett starkt band till träden och kan tala med djuren. Clara spelar piano på ett sätt som framkallar syner och berättelser i lyssnarnas huvuden. Personerna i flickornas närhet gör allt för att de ska utveckla sina förmågor och få kontakt med varandra - mörka och farliga krafter hotar nämligen, och flickorna måste tillsammans kämpa mot ondskan.

Smakbiten kommer från ett tillfälle när Clara spelar piano. Musiken uppfyller henne och då ser hon för sin inre syn den andra flickan, Maria:

"Något lindades in i musiken och uppenbarades för hennes inre syn. Det var mer än en fläkt men långtifrån ett minne, och där svävade en ton av natur och intuition som handlade om upptäcktsfärder i mörkret och som hennes fingrar nu ville beskriva. Därför spelade hon stycket likadant som första dagen, i samma tempo och lika högtidligt, men hennes händer fylldes av en ny magi som öppnade vakendrömmarnas domäner. En fotogenlampa lyste över bordet där familjen satt och åt. Genom vilka kristaller passerade denna syn som Clara visste inte var inbillning utan en högst konkret iakttagelse av Marias värld långt däruppe i norr?"

_________________________________________________________

lördag 28 november 2015

Kvinnoalfabetet bokstaven O

Nu är det dags för kvinnor på O i Enligt O:s utmaning.

Vilken litterär kvinna med för- eller efternamn på O är betydelsefull för dig?

Sofi Oksanen tycker jag mycket om. Hennes Utrensning är precis hur bra som helst.

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på O vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Jag gillar modedesignern Orla Kiely. Ni känner säkert igen hennes fina mönster, här på en Londonbuss:



Vilket kulturellt verk på O som gjorts av en kvinna och/eller handlar om en kvinna tycker du mycket om? Det kan vara en bok, en film, en sång, en dikt, en tavla, en pjäs en musikal eller något annat. Kravet är att det är en kvinna som står i centrum.

Här vill jag lyfta fram romanen  Orlando av Virginia Woolf. Boken är skriven av en av de största kvinnliga författarna och Orlando själv är en spännande androgyn person, som genom boken växlar mellan att uppträda som man och kvinna.

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på O har du ännu inte utforskat?

Jag är väldigt sugen på att läsa något av polska Olga Tokarczuk (som en arbetskompis höjer till skyarna). Tror jag ska börja med Styr din plog över de dödas ben.

_____________________________________________________________


torsdag 26 november 2015

Favorit i repris: Alice i Underlandet

Idag är det 150 år sedan Lewis Carroll gav ut sin bok Alice i Underlandet. Därför kör jag en repris på ett gammalt inlägg där jag skriver om boken och dess bakgrund.

Ni känner kanske till bakgrunden för berättelsen? Lewis Carroll (eller Charles Lutwidge Dodgson som var hans riktiga namn) bodde under större delen av sitt liv i Oxford, där han först var student och sedan föreläsare i matematik vid Christ Church College:


Dodgson var en ganska blyg person och led av en grav stamning, men när han tillbringade tid med barn var all hans blyghet som bortblåst. Han tyckte speciellt om att umgås med små flickor (och nej, det verkar faktiskt inte ha funnits några som helst fula baktankar med i spelet) - han gjorde magiska trick, gillade att hitta på matematiska gåtor och ordlekar, och framförallt brukade han dikta ihop historier för att roa barnen.

Bokens Alice bygger på en verklig förlaga, nämligen Alice Liddell, dottern till Christ Churchs Dean. Hon var Dodgsons speciella vän och gjorde ett oförglömligt intryck på honom. Från sina rum på Christ Church hade Dodgson utsikt över familjen Liddells muromgärdade trädgård och kunde se Alice och hennes två systrar stoja och spela krocket därnere.

Sommaren 2011 gick jag en kurs om Jane Austen just på Christ Church College (läs mer om detta här) och som deltagare fick man följa med på en specialrundvandring till platser där man som vanlig besökare på Christ Church inte har tillträde, till exempel just The Dean's Garden. Det var lätt att föreställa sig hur Alice sprang runt och lekte därinne och guiden visade oss också den lilla gröna dörr i muren som Dodgson använde som inspiration alldeles i början av romanen när Alice har ramlat ner i kaninhålet och befinner sig i ett rum med massor av små dörrar.

Alice's Adventures in Wonderland kom till en dag när Dodgson och hans vän, Mr. Duckworth, gjorde en båtutflykt med de tre Liddell-flickorna: Lorina (Ina), Alice och Edith. Flickorna bad om en saga - en lång saga som räckte både för båtturen och för picknicken när de kom fram till Godstow - och då diktade Dodgson ihop berättelsen om Alice som faller ner i ett kaninhål och hamnar i underjorden. Han hade inte för vana att skriva ner sina berättelser, vilka var rena improvisationer och olika från gång till gång. Men den här gången gjorde nog sagan större intryck på barnen än vanligt, och vid båtturens slut bad Alice honom att skriva ner den till henne. Efter en del tjat gjorde han verkligen som Alice bett honom, och hon fick boken som present. Några år senare trycktes den också som en riktig bok så att alla skulle kunna läsa den.

Också nuförtiden är båtutflykter populära i Oxford

Ända sedan dess har Alice i Underlandet fascinerat både barn och vuxna. Den har översatts och tryckts i mängder av nya upplagor, och många är de forskare som försökt tolka vad alla bokens märkligheter står för. Det finns allegoriska tolkningar, psykoanalytiska tolkningar, symboliska tolkningar... Men med tanke på bokens uppkomst tycker jag man kan läsa den enbart som en nonsensberättelse som är avsedd att roa läsarna. Att sedan alla böcker säger något om de som skrivit dem, och att Lewis Carroll var en intressant man att försöka bilda sig en uppfattning om, kan jag förstås förstå. Tydligen var det också så att mycket av det som dyker upp i boken hade sina verkliga inspirationskällor i platser och personer som troligen var mycket välkända för Alice och hennes systrar.

Boken inleds, som ni förstås redan vet, med att Alice får syn på en vit kanin som hon följer efter. När den hoppar ner i ett kaninhål, gör hon också det, och hon faller i vad som tycks en evighet. När hon väl når botten blir inget sig likt längre, för i Underjorden råder helt andra spelregler än uppe i den vanliga världen. Hon dricker magiska drycker som gör henne omväxlande lång och pytteliten, och hon träffar alla de märkliga figurer som befolkar Underjorden. Här blir det riktigt underhållande, tycker jag. Med glädje läser jag om Hattmakaren, den blå larven, ödlan Bill, dodon och alla de andra.



Jag blev alltså väldigt förtjust Alice i Underlandet. Säkert hjälpte det att jag själv besökt Oxford och lätt kunde föreställa mig hur verklighetens Alice spelade krocket i sin trädgård, hur hon åkte båt på Cherwell-floden och vandrade över ängarna intill Christ Church College.

Om du skulle ha vägarna förbi Oxford rekommenderar jag, förutom ett obligatoriskt besök på Christ Church (också viktigt i till exempel Harry Potter), att du dessutom tittar in i Alice´s Shop på gatan mittemot. På Alice tid kunde hon köpa godis här, men idag är det en liten butik helt tillägnad Lewis Carrolls litterära värld:


_________________________________________________________________

tisdag 24 november 2015

En fest för livet

Jag hör på tevenyheterna att boken En fest för livet av Ernest Hemingway sprider hopp bland parisarna efter terrorattentaten. En ung tjej intervjuas i inslaget och säger att hon tycker om att läsa om hur bokens parisare sitter på caféer, lyssnar på konserter och bara lever sina vanliga liv. Tydligen är boken slutsåld i Paris.

A Moveable Feast gavs ut postumt 1964 och handlar om Hemingways tid i Paris på tjugotalet, och om hans möten med F. Scott Fitzgerald, Gertrude Stein och Ezra Pound.

Någon som har läst?

Augustgalan enligt Ugglan & Boken

Igår kväll gick 2015 års Augustgala av stapeln och jag hade den stora turen att få vara på plats i konserthuset. Redan utanför möttes vi av en vackert upplyst fasad, och därinne var redan champagneminglet i full gång. Det var trångt, varmt och ett högt och förväntansfullt sorl fyllde lokalen. Yukiko Duke vimlade förbi, liksom P.O. Enquist, Kristina Sandberg och Jessika Gedin.

Efter en stunds mingel var det så dags för själva galan. Kvällens mycket proffsiga konferencier var Melinda Kinnaman. Hon berättade personligt om sitt läsande och blandade allvar med humoristiska inslag. Musikframträdandena stod Titiyo för, och också det var riktigt bra:


Först ut av priserna var Lilla Augustpriset. Det vanns av en mycket glad Rasmus Bjerkander, som riktigt skuttade fram på scenen:

Foto: Evan Pantiel
De nominerade böckerna presenterades sedan av varsin läsare - en brokig skara bestående av allt från politiker, forskare, artister till en trollkarl:

Bild 1. Presentatörer för 2015 års Augustprisnominerade titlar. Bakre raden (fr vä): Seinabo Sey, Per Naroskin, Birgitta Ohlsson, Lina Axelsson Kihlblom, Jacob Felländer, Anna Takanen, Saga Becker, Jakob Grandin, Tora Törnquist, Milad Mohammadi. Främre raden (fr vä): Carl-Einar Häckner, Catherina Fored, Torbjörn Tännsjö, Azita Shariati, Farshid Jalalvand, Emma Gray Munthe, Milo Dahlmann, Ingrid Lomfors. 
Foto: Evan Pantiel

Ni vet säkert redan vilka som vann, men här kommer det en gång till i så fall. Årets bästa svenska fackbok är Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren av Karin Bojs:

Foto: Evan Pantiel

Årets bästa svenska barn- och ungdomsbok är När hundarna kommer av Jessica Schiefauer:

Foto: Evan Pantiel
Och årets bästa svenska skönlitterära bok är Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri:

Foto: Evan Pantiel

Särskilt spännande tyckte jag förstås det var att få reda på vem som vann det skönlitterära priset, och pulsen slog allt lite extra när det började bli dags för avslöjandet. Innan Melinda Kinnaman konstaterade att priset gick till Khemiri satt jag faktiskt och tänkte: "det blir säkert Khemiri, det blir säkert Khemiri."

Fast jag hade ju hoppats på en helt annan bok, min favorit Mary av Aris Fioretos. För er som har följt mina recensioner av de nominerade böckerna, så vet ni att jag också tyckte mycket om Allt jag inte minns, men jag sticker ut hakan här och säger att jag hade tyckt det hade varit modigt och roligt om vinnaren hade varit lite mer otippad. Varför inte Mary, eller kanske Stina Stoors novellsamling?

Jag gillade Khemiris känslosamma tacktal och Karin Bojs korta "Tack, tack, tack!" Jessica Schiefauer passade i sitt tacktal på att slå ett slag för att barn- och ungdomskategorin borde delas upp i två skilda kategorier. Hon har ju helt rätt förstås.

Efter själva galan var det dags för mingel igen. Balanserandes supétallrik, vinglas och macarons pratade vi böcker och spanade på författar- och förläggarfolket. Jag noterade att John Ajvide Lindqvist och Carl-Einar Häckner hade det riktigt trevligt - diskuterade de trollkarlshemligheter månntro? Agneta Pleijel och Aris Fioretos såg inte alltför besvikna ut för att de inte vann. Vi fyllde på våra vinglas och fortsatte prata böcker tills vimlet av människor började mattas av.

Så tog den ändå till sist slut, denna Augustkväll. På vägen ut ur konserthuset fick vi en liten volym med novellerna i Lilla Augustpriset i vår hand, och så var vi ute i den kalla Stockholmskvällen igen. Det känns stort och roligt att ha varit med på en gala som firar något så viktigt som böcker och läsande.

___________________________________________________________

söndag 22 november 2015

Snart dags för Augustgalan

Nu är det söndag kväll och imorgon bitti är det jag som sätter mig på Stockholmståget för att ta mig till Konserthuset och Augustprisgalan. Jag behöver väl knappast säga att det ska bli riktigt kul och spännande att vara där, och förstås att se vilka som kommer att koras som vinnare.

Jag har läst ut fem av de sex skönlitterära verk som är nominerade, och håller på med den sjätte. Så för en gångs skull känner jag att jag faktiskt har hyfsat bra koll på de böcker som kan bli vinnare av Augustpriset 2015.

Det känns som om startfältet är riktigt starkt - jag kan ärligt säga att jag har tyckt mycket om alla böckerna jag har läst. Jonas Hassen Khemiris Allt jag inte minns är vacker, knivskarp i sina detaljer och samtidigt lockande tvetydig. Stina Stoors Bli som folk är som att bli inbjuden till en annan värld, med ett språk som är både kargt och poetiskt. John Ajvide Lindqvists Rörelsen: den andra platsen handlar om jakten på mening och gemenskap förpackad i en otäck men briljant fiktiv verklighet. Aris Fioretos Mary är en vacker och litterär roman som handlar om utsatthet, tortyr och ensamhet. Agneta Pleijels Spådomen: en flickas memoarer är en rörande och angelägen bok om en flickas uppväxt. Carola Hanssons Masja slutligen, är den roman jag håller på att läsa just nu, och även om jag inte kan uttala mig om hela verket, är det uppenbart att boken är både imponerande för ämnet som Hansson är mycket väl insatt i, och för språket som liksom flyter fram på sidorna.

Vem skulle jag lägga min röst på då? Ja, lätt är det inte, men jag tänker att jag måste välja med hjärtat och bortse från alla tankar på författarnas tillgänglighet, popularitet och hur andra skulle ha resonerat. Då finns det en av böckerna som kommer mig lite närmare och som ger den där kvardröjande känslan av att jag har läst något stort. Och det är Aris Fioretos Mary. Om detta verkligen är vinnaren återstår att se.

Jag är beredd i alla fall. Jag har koll på biljetterna, klänningen och glitterväskan är nedpackade, och reselektyren är utvald. Kanske blir det inte så mycket direktrapporterat från galan, men jag lovar att berätta allt när jag kommer hem igen.

_________________________________________________________


123 Schtunk

I eftermiddag ska jag och sambon titta på 123 Schtunk. Det är Vilhelm Mobergs Rid i natt som ska tolkas/vanvördas/beundras/älskas och skrattas åt (allt beroende på hur man ser på det).

Det brukar vara kul att känna till det verk som föreställningen baseras på (jag tror att jag läste Rid i natt under gymnasietiden...), men föreställningarna är oftast hejdlöst roliga oavsett vad utgångspunkten är.

På med clownnäsorna!

Söndagens smakbit: Masja

Imorgon är det dagen före den stora Augustgalan, och jag har läst och gillat hittills fem av de sex nominerade böckerna i den skönlitterära klassen. Nu håller jag på med den sista av dem, Carola Hanssons Masja, som också den är en riktigt bra roman. Och även om jag inte kommer att hinna läsa ut boken före galan, så kan jag ju i alla fall bjuda på en smakbit ifrån den.

Masja är den ryske författaren Lev Tolstojs dotter. Av alla barnen var hon den som stod honom närmast, och boken handlar mycket om detta far-och-dotter-förhållande.

Ibland renskriver Masja sin fars texter, och i sättet hon resonerar kring faderns ord märker man också hennes känslor för honom:

"Men nu sitter hon ändå, alldeles som tidigare i somras, vid skrivbordet i sitt rum med några vita pappersark framför sig. Fönstret står öppet ut mot trädgården, lindblommornas söta doft fyller rummet - och till skillnad från då strömmar orden denna gång ur hennes penna: gnistrande, starka och fyllda av liv.
     Faderns ord!
     Som på det förunderligaste vis inte längre tillhör bara honom! 
     Nej, som - där de nu, befriade ur virrvarret av överstrykningar, tillägg, streck, pilar och svarta plumpar, formerar sig i jämna, prydliga rader på det ena arket efter det andra - också är hennes! Ty även om där dykt upp nya ord eller tankar hon inte riktigt förstått känner hon med varje uns av sitt väsen att hon, genom själva skrivakten, på ett sällsamt vis blivit indragen i ordens mysterium: medskapare av en text som, föresvävar det henne, äntligen ska komma att väcka människor till insikt om hur man bäst bör leva sitt liv."

Om du vill läsa fler smakbitar från vad olika bokbloggare för tillfället läser, ska du göra ett besök på Flukten fra virkeligheten.

____________________________________________________________
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...