söndag 7 januari 2018

Den underjordiska järnvägen

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead handlar om Cora, tredje generationens slav på en bomullsplantage i Georgia.

I romanen skildras livet på plantagen i all sin grymhet. Hela tiden lever slavarna under hotet om våld och kroppsligt lidande: de blir fastkedjade, pryglade, stympade och levande brända. Kvinnorna blir våldtagna. Plantageägaren Terrence Randall framstår som ondskan själv och drar sig inte ens för att våldföra sig på de kvinnliga slavarna på deras bröllopsnätter.

Cora är utstött även bland slavarna, men visar stort mod och integritet när hon beskyddar en pojke från att bli pryglad och när hon försvarar sin lilla odlingslott mot en man som är minst dubbelt så stor som hon själv. Detta mod gör att hon också vågar följa med Ceasar när han frågar om hon vill fly.

De ger sig iväg och får hjälp via de kontakter som Ceasar har med den underjordiska järnvägen, ett kodnamn för de abolitionister som också i verkligheten hjälpte slavarna att fly från södern till friheten i norr. I romanen går Whitehead ett steg länge och låter järnvägen faktiskt vara en riktig järnväg i tunnlar under marken, som station för station leder mot friheten. Cora och Ceasar lyckats ta sig bort från plantagen, men hela tiden har de den hänsynslöse slavjägaren Ridgeway i hälarna.

Cora flyr genom olika delstater, som i boken får symbolisera olika rasistiska övergrepp. Hon tvingas leva gömd i ett trångt skrymsle på en vind, hon hamnar i en delstat där man övervakar och tvångssteriliserar de svarta. Hon tvingas till och med arbeta som skådespelerska på ett museum där man har utställningar om livet på en plantage.

Den underjordiska järnvägen är en mörk roman. Det är skrämmande att läsa om alla grymheter, och samtidigt är det naturligtvis precis så det måste vara i en roman om slaveriet. Som tur är lyser Coras styrka och självständighet som ett tröstande ljus genom allt det mörka.

Läsningen får mig att tänka på en annan bok som tar upp slaveriet och den underjordiska järnvägen, nämligen Den sista fristaden av Tracy Chevalier. Både den och Colson Whiteheads bok är mycket läsvärda.

Titel: Den underjordiska järnvägen
Författare: Colson Whitehead
Utgivningsår: 2017
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 316

4 kommentarer :

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...